Söder om Götene ligger Vättlösa socken. (Ortsnamnet anses ange att man var utan vatten där). Dess kyrka ser också ålderdomlig ut - ligger strax öster om E 20- korsningen. Sockennamnet skrevs först år 1366 "in Wäterlöso". År 1436 daterades en handling (SMR 490) i Vättlösa med Elisabeth av Türingens Dag, vilket i just Skara Stift var 19/11 (annars 17/11).
Kyrkan fanns före 1102, och man har funnit träbitar under dess golv, vilka är rester av den äldsta kyrkan på platsen - denna var då helt säkert en av byggnaderna av en stor gård, som nu är utplånad. Äldsta golvet var av stampat kalkbruk. Man har funnit en medeltida trappa till altaret, liksom en syll för en tappkonstruktion, och ett ärgat gradskiveliknande föremål. När koret var uppfört av sten runt 1180 ägde det en absid, vilken togs bort när en gravplats inreddes. Koret fick då rak avslutning och ett fönster mitt på, vars bågar benämndes som götiska (nu igenmurat). Den välvda delen av långhuset är också från runt 1180 - valven slogs på 1400-talet. År 1910 doldes de medeltida målningarna i valv och på väggar, och nu präglas kyrkans inre av jugendepokens stil - sällsynt fräscht och smakfullt.
De äldsta målningarna bestod av grova svarta slingor. I valven blev senare en helgonlegend målad. I mittvalvet på södersidan fanns en vagn med eldflammor. I en ugn gräddades bröd. I fältet mitt emot på samma sida var ett bord dukat och gäster satt omkring. Bakom bordet stod en kvinna (S.Helena?) och delade ett bröd. Allt i olika färger. Norra sidans valv intill läktaren visade ett lejon; bakom predikstolen var ett Kristusansikte med gloria. Korvalven hade mycket vackert målade träd, hjortar m.m. De antika gångjärnen till en förutvarande kyrkport är placerade på en källardörr i Fogdegård, där också finns en del gravstenar.
Inom kyrkans murar återfinns många gravar tillhörande adelspersoner, präster och rusthållare. År 1656 uppfördes Stakeska gravkoret - undervåningen har välvt tak; övervåningen är nu sakristia. År 1756 murades sydportalen igen. Altaret fick ett trähölje 1909; under detta finns det ursprungliga stenaltaret kvar med sin relik - ett "fingerben m.m." och kolstybb. Funten är synnerligen intressant - 1980 önskade man göra en betongkopia av den, ty 1872 sändes den per båt från Lidköpings hamn till Statens Historiska Museum i Stockholm (för 5 kr och 50 öre). Den har sju lika stora bild-arkader. N:r 1 och 2 upptas av en tarasque; 3 av en ryttare på häst; 4 av en helskäggig soldat; 5 av ett lejon; 6 av en knäböjande skäggig man, som räcker fram ett barn till biskopen eller Jesus Kristus i 7:de arkaden.
Nattvardskalkens silverfot från 1400-talet har en latinsk inskription lydande: Dominus Laurencius Sodtzm Boralb Hunc Calx Cem Dedit.
1806 brann de flesta av Vättlösas och Götenes kyrkböcker upp, till men för alla släktforskare! Dessutom brändes kyrkböcker upp på en åker nära Vättlösa kyrka 1910, vilka hade blivit funna på kyrkvinden. Söder om kyrkogården ligger Kommunisterbostället (12 x 8 m; 5 m hög), knuttimrat, med enkupigt tegel. Det har eventuellt flyttats till sitt nuvarande läge, och är nu sockenmuseum, visande bl.a. stockbåtar, och den berömda kistan från tidigt 1100-tal, 1.2 x 0.56 x 0.67 m. Strax bakom står en liten, gammal timmerbyggnad, som socknen återfått efter att den stått i Ledsjö en tid.
På andra sidan om kyrkan ligger i en trädgård Vättlösas kanske äldsta träbyggnad, troligen från 1700-talet.
Inom socknen, ett stycke söderut längs E 20, ligger ett maskinhistoriskt museum, där man kan få uppleva stora men tysta ångmaskiner i funktion.
Åker man österut från kyrkan, kommer man först till en skylt som utpekar en tidigare hälsokälla, järnhaltig, dit en stig leder, och intill vilken en sten med inskription är uppställd - den verkar ha hört till ett soldattorp - och längre österut ligger Gullhammar (först nämnd 1540; nuv. timrade huvudbyggn. från slutet av 1800-t.). Förr låg gården "en tredjedels fierdingswäg norr om" nuvarande läge, på en flack kulle med ruinrester på (Storängsbacken), förbi vilken en stensatt gammal väg leder bort mot Ättestupan. Götene har satts i samband med kung Gaute eller Göthe, och i Göthriks och Rolfs Saga nämns att Skapnatrungers bostad varit Gyllingshammar: "Här är en skogsbacke vid vår by, han heter Gillingshammar och therhos en klippa, som vi kallom ättstapel" - den anses vara Tjursgraven, se nedan. En åttastenig domarring ligger på Korsbacken strax norr om dagens Stora Gullhammar, "med en skattgrävningsgrop intill varje sten".
Enligt tradition skall traktens första missionärer ha predikat där, och ett kors brukade vara rest på backen. Men bakgrunden kan vara mycket mer intressant: Kors av sten eller trä, upprestes på en plats där något kristet under hade skett, för att man framför detsamma skulle förrätta sin andakt. Detta var ett Mäss- och Vallfartsställe. Dessa Kors kunde även vara jordägande på medeltiden. Bortom Götene, från Vättlösa räknat, låg en sådan Korsplats till - Korsagarthen i Siil (1397).
Åker man från kyrkan mot den västra delen av nuvarande Vättlösa socken, kommer man strax efter E 20 till ägorna av klosterhemmanet Munkagården (först nämnt 1572); längst bort i socknen ligger Bölaholm (först nämnd 1566, in Bölenne) - kallas Böla, liksom Götene kallas Göta - som i 250 år löd under Ledsjö, men som 1858 införlivades med Vättlösa. Flera spökerier har inträffat som har samband med gården: En syn sågs mellan Bölenne och Göttorp 1605, och 1652 sågs en syn vid Böla Säthesgård, då den ägdes av Anders Dufva. År 1616 föddes där Jonas Kinnerus. Hans far Ambjörn hade gömt sitt penningskrin, och vid hans dödsbädd undrade sonen Jonas, som då var prästvigd, var skrinet var gömt, men fick veta att det väl stod under sänggolvet eller taket - det har aldrig återfunnits. Bölaholm är idag ett hästsportcenter. (Huvudbyggnaden i en våning av timmer byggdes efter 1689; har träpanel; tre halvmånefönster under takåsen; lågt placerade fönster; sadeltak med avvalmade gavelspetsar. Flyglarna från 1700-talet är låga men breda envåningsbyggnader).
I gränstrakterna till Skara kommun i söder ligger det Äkta Uppsala enligt massmedia. På en kulle vid Kullsjön finns en offerkälla, stenmurar, hällar samt aska efter nedbrunna byggnader, som varit i bruk på 900-talet. Inom socknen har en forntida blästerugn, och kolförekomster och slaggvarp på åtskilliga platser blivit funna.
Bjurum är en arkeologisk guldgruva, som bara i ringa mån blivit undersökt. Det är nuvarande Vättlösas östra del, som tidigare var en egen socken. Byrum Sokn nämndes skriftligen först 1372 25/3 - den var större än Vättlösa, och omfattade även delar av dagens Holmestad och Ledsjö socknar.
Den medeltida gården Bjurum (betyder Bäver Hem), låg vid kyrkan, som byggdes på 1200-talet. Långhuset var 5 x 7½ m; koret 3 x 3.75 m (eller: ruinen är 16 x 10 m - utgrävd 1964). Man kan ännu gå de första stegen i trappan i muren söder om valvbågen, som ledde upp till ambon. Dopfuntens fot ligger kvar; den har ett avtappningshål för dopvattnet. Kyrkan revs på 1730- el. 40-talet; stenen användes till bygget av Lilla Bjurums Herrgård på dess nuvarande plats. En av kyrkklockorna överfördes till Björsäters k:a; bar inskriften BIRVM, innan den omgöts 20 år senare. En arkeolog har lämnat en ritning av grunden till Bjurums Sockenmagasin, som han anser ligger under åkerjorden på södra sidan om vägen vid kyrkoruinen. Den har formen av en absidkyrka.
Man ser Billingen långt bort åt öster från Bjurum, och bortom det stora berget kom Sankta Helena senare att grunda "Megalópolis" Skövde. L. Bjurums Herrgård grundlades 1737 6/5 av överstelöjtnant de la Wall, och året därpå fullbordade han bygget 12/9. Huvudbyggnaden är 20 x 14 m. Nederdelen är av putsad sten. Överdelen tillbyggdes år 1800 och är av knuttimmer. Sadeltak. Vattenfylld vallgrav löper runt tomten. Gårdsmejeriet var inhyst i en av flygelbyggnaderna, uppförda 1740-50. De var av timmer med röd panel; hade brutet tak; lågt placerade fönster.
Inom Bjurums socken ligger Sankt Torstens minnesmärken. En c:a 300 m lång stig leder från Bjurums kyrkoruin till "S:t Thorstanii Capellum" på Kapellsbacken, avbildad i kopparstick av Erik Dahlberg 1693 i Suecia Antiqua et Hodierna, visande ringmuren, 23 m i diameter, som fortfarande finns kvar. Brunnen - ½ x ½ aln och 1 aln djup, med klart, hälsobringande vatten som ej frös till om vintrarna - den finns också kvar, liksom delar av lockhällen. Fyra pelare uppbar ett tak över källan, och kors stod uppställda inom området. En annan av minnesplatserna, Torstens (el. Toralfs) Källa på Tegelbacken, är också möjlig att nå via en stig strax norrut på vägen från korsningen halvvägs mellan Bjurum och ruinen. Värdeföremål brukade offras i källan, vars vatten botade framför allt sjuk boskap. Vattnet avrinner mot nordost, såsom fallet skall vara med en helig källa enl. traditionen.
En skogsväg leder norrut från Vättlösas fotbollsplan till först Reningsdammen, 30 x 12 m - en dödisgrop där man tvättade dem som skulle störtas utför Ättestupan - och sedan till Tors- eller Tjursgraven - en oval ravin om 100 x 65 m, 25 m djup. Dömda för brott kunde åläggas att rulla en sten uppför branterna ett antal gånger. Man vet inte om Tjursgraven var själva Ättestupan, eller om den låg ett stenkast längre norrut där en mycket hög och brant nivåskillnad finns. Utsikten därifrån omfattar Kinnekulle och en skymt av Vänern.
1.2 km öster om Bjurum, norr om vägen på en ås, vid Åsbotorp ligger Kyrkogårdsbacken, där marknader hölls förr - där skall en Stavkyrka ha legat, så inom nuvarande Vättlösa socken finns Vättlösa kyrka, Bjurums kyrkoruin, Torstens Kapellplats, den f.d. Stavkyrkan, Korsbacken samt en f.d. kyrksal i Bjurums huvudbyggnad - kanske har även Bölaholm haft ett gårdskapell.
Vid en övergiven landsväg mellan Götene och Lerdala, norr om Ingelstorp, hittade man på 1890-talet en riddarrustning. (I socknens nordöstra hörn bröts torv från 1860- till 1960-talet; Momossens torvfabrik var i drift 1921-66). Om man åker från Vättlösas östliga delar vägen mot Uppsala och Ledsjö, har man Stadsberget strax på söder sida. En stig leder upp på kullen, på vars topp resta gränsstenar står.
Fortsätter man västerut, har man Uppsalakullen ett stycke söder om vägen, ungefär halvvägs bort mot vägskälet med Uppsala Pålar - och dessa står i Ledsjö Socken.